Bön - spelar det någon roll?

Predikningar Ryttargårdskyrkan

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/bon-spelar-det-nagon-roll-ar8b2

Det är något märkligt just med bönen. Vi verkar, lite till mans, slita med att vi inte är några särskilda bedjare. Kanske är det naturligt. Bön är inte riktigt som andra saker i livet. Vi kan inte bli proffs på det, och vi kan inte tenta av det. Någon har sagt ”Jag är fortfarande en novis på bön, vem kan bemästra något där syftet är att bli bemästrad?”

Luk 6:12

Hur ska vi tänka om bön? Spelar det egentligen någon roll att vi ber? Ibland verkar ju Gud göra under trots att inte en katt har knäppt händerna, och ibland ber vi med vitnande knogar och undret inträffar inte ändå.

Om vi ändå utgår ifrån att någon lyssnar på andra sidan, vad är det som hörs, och vad ska det leda till? Vad kan man förvänta sig för effekt av att man ber? Blir något annorlunda?

Ett svar — kanske det tyngst vägande av alla — är att Jesus bad.

”Att avfärda bönen, att säga att den inte spelar någon roll, är detsamma som att betrakta Jesus som vilseförd.” (Philip Yancey i Bön)

För Jesus verkar bönen helt avgörande. Samtalen med Fadern går inte att vara utan. Han är fullständigt hemma inför Faderns blick, men känner sig ständigt lite främmande i den här världen.

Joh 17:1-5

Här dras draperiet undan, och vi får lyssna till Sonens samtal med Fadern. I bön påminner han sig själv om vem han är.

Tänk om våra böner vill hjälpa oss dra åt samma håll? En plats där jag inte behövs, (Gud är inte i knipa, Han är inte ännu en i raden av alla människor som vill ha något av oss), där min insats inte mäts och vägs (Han sitter inte heller i en idoljury), en plats där jag tankar ljus, godhet och barmhärtighet.

Det eviga livet, påstod Jesus i sin bön, handlar om att känna Fadern och Sonen. Att fördjupas i relationen med Gud. Att hålla samman min synliga värld med Guds osynliga. Att låta kontakt uppstå mellan vår trasiga värld, i viss mening mörk och cynisk, och Guds fullkomliga värld, präglad av helhet, helighet, ljus och hopp. Vi vänder oss till Gud i bön för att be om saker, ja. Gör det frimodigt. Men låt det inte stanna där. Tala med honom om det som glädjer, det som väcker förhoppningar, det som skrämmer, skaver, som tynger.

Efter bönen i övre salen går Jesus och lärjungarna ut till en trädgård som heter Getsemane. Där ber Jesus i ångest, medan hans tre vänner sover gott. Hans kamp inför det som väntar är så brutal att det står att han svettas blod. Det brister i kärlen, och ångesten rasar i kropp och själ. Varför kan inte Jesus vara lika trygg och fridfull som sina tre vänner? Han som sov i båten, mitt i stormen. Nu är det annorlunda.

Men så småningom, när allt havererar i våld, prygel och död är det de tre vännerna som faller samman och faller ifrån. Bönen i Getsemane besvarades inte med förändrade omständigheter. Jesus fick inte som han ville. Han uttryckte vad han ville, vilket är avgörande i all bön. Först när han satt ord på sin egen vilja kunde han överlämna den i Faderns händer.

Det han vann i bönestunden i Getsemane var något annat. Han sökte Faderns ansikte, Han lättade på själens tryck och han tankade mod, kraft och perspektiv ur samtalet med Gud. Det samtalet verkar ha varit helt avgörande för dygnet som väntade.

Välkommen in i bönens värld. Där finns rum för tacksamhet, för tillbedjan och beundran, men också för klagan och sorg. I bönen lyssnar vi lika mycket som vi pratar, där är vi ibland tysta tillsammans med Gud, vilket inte är så illa.

”Att knäppa händerna i bön är början till ett uppror mot oordningen i världen.” (Karl Barth)

----------------

För samtal:

• I dagens predikan påstods det att det främsta svaret på varför vi ska be är för att Jesus gjorde det. Va...